
Saknar dig så otroligt!
En älskad vän och kollega finns inte längre bland oss. Du var ju mitt i steget, tillsammans med Björn och mig i Maybe Moving Poems. Tillsammans med många andra i samtal och arbete med konst. Med dina barn och barnbarn. Och alltid med eget utforskande och pågående processer i verkstan vid Vandercooken och i ateljén.
Så nyfiken på hur det skulle bli till slut med kvistmassan, dina blyertsstrukturer och valörer. Med skogen på avstånd och nära. I ljus och ljusare. Fibrer, lim och små scenografier, de integrerade ljudlådorna till vår gemensamma installation….

Tänker på dig, saknar dig Christer!